torsdag 7 februari 2013

Över något aldrig upptäckt


Tiden går fort när den är på väg att ta slut. Strax efter beskedet om att cancern kommit tillbaka började jag drömma och fantisera om min egen död. Vad skulle den innebära – skulle jag uppleva den?
   För en tid sedan såg jag mig själv blotta mina innersta funderingar på tv. Kanske lät det som att jag hade stoppat pipan full med marockanskt. Det spelar mig ingen roll. Visionen var ärlig. Ärligare än mycket.
   Sedan dess har jag funderat mer och mer.

I nätternas mörker, i dagarnas slummer, bland tårar och förvånansvärt lugn har jag vävt fram en bild. En illusion som vuxit sig allt starkare. Och det jag ser skänker mig tröst. Gör mig lockad. Nyfiken.

Döden kommer.
   Den sveper sina armar om mig. Tar mig med. Sakta sluter jag ögonen. Mörkret. Som att sjunka ner i ett varmt bad. Hela kroppen i ett orgasmiskt rus. Skälvande. Rysningar. En okänd smekning.
   Långsamt öppnar jag åter mina ögon. Jag reser naken genom rymden. Ser stjärnstoft, okända planeter och galaxer utan namn. Allt sveper förbi. Hastigt. Sakta. I detta stadie finns plats för allt. Färger exploderar framför mig. En röst, ett väsen, en känsla kommunicerar rakt in i mitt inre. Utan att tala får jag svar på allt som jag någonsin undrat över. Gåtan om varför jag drabbades av sjukdomen reds ut. Något viskar och stillar min oro över dem som jag lämnar efter mig. I min död finns ingen fara.
   Den osynliga kommunikationen fortsätter. Svaren kommer. Injektioner i mitt medvetande. Jag fortsätter min nakna resa genom solsystemen. Över aldrig upptäckta stjärnhimlar. Snuddar svarta hål. Ges insikter. Frågorna blir färre. Svaren fler.
   Känslan av det varma badet och den orgasmiska njutningen är konstant. Med mig. I mig. Runtom mig.

Historiens olösta mysterier förklaras. Mitt livs funderingar likaså. Vid glittrande supernovor ges jag lugnet. Vilan.

Resan tar den tid som den behöver. Ett ögonblick. Eller en evighet.
   När frågorna försvinner känner jag återigen en trötthet komma mot mig. Jag flackar med blicken. Rymden blir blekare. Stjärnorna far längre bort. Jag blundar. Öppnar ögonen. Blundar igen. Orkar. Inte. Öppna. Ögonen.
   Dödens första fas går mot sitt slut.
   Nu börjar något annat.
   Evigheten.

Tack för boken, mormor. Du sådde ett frö.


255 kommentarer:

  1. All kärlek till dig du fina kvarnsvedskille <3

    jessica från kvarnsveden/lergärdet

    SvaraRadera
  2. du är så himla fin

    SvaraRadera
  3. Så vackert skrivet, Kristian!

    Jag såg dig när du berättade i det där programmet - jag såg hur du gick in i dig själv, i ditt innersta, för att plocka fram dessa ord. jag såg också hur otroligt berörda de andra som satt runt det där bordet blev...
    Själv satt jag och grät och var ledsen och förbannad över hur jävla orättvis världen kan vara. Min högsta önskan just nu är att du hinner vara med och uppleva utgivningen av din bok med dina texter som har fått så många människor i detta land att stanna upp och tänka till.

    Tänker på dig och skickar dig många virtuella kramar

    SvaraRadera
  4. Återigen förvånas jag över hur du lyckas sätta allt detta på pränt, att du finner orden. Jag finner inte ens ord som kan visa dig hur enormt mycket dina ord och tankar berör. Kan bara säga som alla de andra: underbara Kristian.

    SvaraRadera
  5. All kärlek till dig Kristian, ända in i evigheten. Kram Karin ♡

    SvaraRadera
  6. Man blir alldeles tagen, av att läsa dina ord!

    Kram

    SvaraRadera
  7. Sänder all kärlek och all värme jag kan åt ditt håll!

    Kram

    SvaraRadera
  8. Av en ren slump hamnade jag på din blogg i höstas.Hade varken hört eller läst om din svåra sjukdom innan, men sett dig med ditt band.Det var en riktigt bra spelning. Var det verkligen en slump, har jag frågat mig många gånger? Det jag har fått följa i din blogg har gjort mig klokare och mer eftertänksam. Vi pratar ofta om dig i familjen och jag har fått mina vuxna och halvvuxna barn att också bli mer respektfulla för livet. Som så många andra kommenterat så förändrar du oss som läser dina ord. Du gör oss till bättre människor. Du gör storverk för andra trots din plåga och sorg. Jag är oändligt tacksam för att du orkar dela med dig. Stor kram till dig Kristian.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ✫*¨`*✶♪.¸¸.✻ღϠ₡ღ✻ℒℴνℯ….ღ… så fint skrivet♥

      Radera
  9. Jag såg dig i detta program och blev otroligt imponerad och rörd av din vision av döden. Jag hoppas att det blir precis så du får uppleva den. Hade önskat att det dröjt MÅNGA MÅNGA år, men det styr vi tyvärr inte över. Cyberkärlek till dig från Jessica

    SvaraRadera
  10. To infinity, and beyond! All kärlek till dig min vän, jag kommer att sakna dig <3

    SvaraRadera
  11. "Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så."
    Bo Setterlind

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av mina favoritdikter, som jag vill ha i min dödsannons en gång.

      Radera
  12. Tack för att du delar med dig av dina tankar! Trots att det ser hopplöst ut för dig så skänker du, mitt i den hårda striden, lindring åt andras oro och ångest över de svåra funderingarna om svår sjukdom och död. Sånt som andra inte orkar och kan beröra tydliggör du för oss andra som inte har kommit i det stadiet än. Vi ska ju alla till "slutet" någon gång, en del hastigt, en del långsamt, en del alldeles, alldeles förbannat för tidigt... som du. Jag vet, det hjälper inte dig, men du ska veta att DU hjälper OSS... med att förstå... med att inse... med att sätta värde på livets "här och nu"... med att älska. Tack för det Kristian!

    Vi kanske ses nångång runt "Norra", dit jag brukar promenera för att hälsa på de av de mina som ligger på Minneslunden. Om inte, ha det så fint du kan den tid du har kvar! Gör bara sånt du mår bra av! Ta hand om dig!

    Kramar från M från Lergärdet

    SvaraRadera
  13. Härliga, fina Du! Du beskriver döden precis så som jag tänker mig den! Den vetskapen ger mig den trygghet jag behöver i livet. Kram

    SvaraRadera
  14. En solig dag i maj.7 februari 2013 kl. 11:56

    Underbara du. Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Jag blir genuint ledsen över att en person som du har drabbats av detta. Du kommer att leva för alltid för först när man slutar tänka på någon är personen borta. Så, du kommer att finnas kvar. Vilken skillnad du gör i mitt liv. Mycket kärlek!

    SvaraRadera
  15. Jag hoppas verkligen döden är så vacker som du beskriver den, för det skänker en viss tröst att tänka sig att det går till på det viset.

    Annica, mamma till Stefan som for in i rymden för snart 2 år sedan.

    SvaraRadera
  16. Att lämna sin kropp, är att födas in iiii ljusets och kärlekens värld.
    Är att släppa taget om allt motstånd inom.
    När man planerar för en fjälltur, ser man till att färdas med lätt packning.
    Allt för att man ska kunna njuta och ta in alla upplevelser, utan att bli hindrad av en alldeles för tung packning.
    När vi ska lämna våra kroppar och färdas in i ljuset, in i en annan tillvaroform, gör vi likadant, vi försöker, oftast, göra oss av med all onödig packning, allt för att färden ska bli till en härlig och fri upplevelse.
    Den extra packning som vi behöver göra oss av med, innan avresan, är alla negativa inprogrammeringar tex. våra känslor av besvikelse, oförrätter, aggressioner och rädslor …. Dessa känslor kan väga ton.
    När vi ”kastat” av oss all denna tyngd, då du, blir vår färd, en lätt färd,en färd omsluten/innesluten i en oändlig kärlek , en ljusets färgsymfoni.
    Minns, att du alltid är tillsammans med dig själv.
    Med kärlek

    SvaraRadera
    Svar
    1. .. väldigt fint beskrivet.. <3

      Radera
    2. Ja just så är det, tack vad fint du skrivit!

      Radera
  17. Kristian, tack för att du gjort manga av oss till bättre människor och tack för allt du delar med dig av. Du är en otrolig person och dina ord berör oss langt in i själen. Tack, tack, tack och all kraft till dig och din familj. Vi kommer aldrig att glömma dig kom ihag det. Kram Marie

    SvaraRadera
  18. Vet inte om du tror på sånt men många av de som dött under operationer eller olyckor men har lyckats bli återupplivade berättar alltid att det kommer som en bekväm beröring. Som ett lugn. Precis som du beskriver. Ingen rädsla är kvar, ingen oro. Jag tror du har rätt i dina funderingar. Stora kramar, en annan i Hägersten.

    SvaraRadera
  19. Du har gjort mig också till en bättre människa. Dina ord fick mig att äntligen i höstas ta så mycket bättre hand om mig själv. Tyckte tidigare att det inte spelade nån roll och förresten trodde jag nog livet var oändligt. Tack du fantastiska Kristian!

    Så länge någon minns dig, finns du. Vi kommer alltid att minnas dig. Fast vi hoppas förstås du ska finnas här länge än.
    /Birgitta

    SvaraRadera
  20. såå fint skrivet som vanligt! Tack för alla fina texter de och er musik kommer leva kvar för alltid, trot att människor kommer och går på denna jord. Vi ses alla i Evigheten hoppas jag. Ha det så bra så länge.Styrkekramar från Lisa

    SvaraRadera
  21. Mitt i all sorg över vad som är och kommer att vara tycker jag det är så tröstande att det är så tydligt att du får veta vad som väntar dig. Det du beskriver har jag hört andra beskriva - andra som redan är där. Inte alls på det fantastiska sätt du uttrycker dig, men i grund och botten samma sak. Du känns lugn. Och en gnutta förväntansfull. Tröstad i att de dina kommer att klara av det. Ilskan börjar plana ut och ersätts av något annat...

    Livet på jorden är så märkligt med så många svåra frågor. Jag tror att livet någon annanstans är mycket enklare.
    /ellen

    SvaraRadera
  22. Vad är det som säger att livet är bättre än döden...? Vi har ingen aning om vad som väntar. Jag har varit ofödd och klarat det, således borde jag även klara av att vara död. När medvetandet väl är släckt finns inget att vara rädd för. Precis som innan du var född.

    Kram från Gävle

    SvaraRadera
  23. Jag tror att det finns många, många i evigheten som väntar och längtar till den dagen du kommer! Men innan dess har du förhoppningsvis många fler inlägg att skriva. En högtidsstund varje gång jag ser att du har skrivit. Varma, stora styrkekramar till dig!
    Marie

    SvaraRadera
  24. Tänker på dig Kristian, och sänder dig styrka och kärlek på färden mot det okända. Vi är många som beundrar dig. Du har gjort ett avtryck i mitt liv som jag kommer bära med mig till mina dagars slut. Din bok kommer jag garanterat läsa om och om igen. Kram och varma hälsningar <3 / Hannah, Umeå

    SvaraRadera
  25. Precis som när Bo Vilhelm Olsson dör och blir Mio och färdas till hans far Konungen i Landet i Fjärran genom rymdar och galaxer.

    Mio min Mio var min favorit-bok när jag var barn.

    <3 till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dör Bo?? Måste ha missat...

      Radera
    2. Jag har också alltid tolkat det som att Bo dör, för att sedan få återförenas med sin far och bli "mio".

      Radera
  26. Hej Kristian. Jag såg dig när du var med i Annas eviga och din berättelse om rymdfärden efter döden gick verkligen rakt in i hjärtat på mig. Jag har nämligen sedan barnsben haft exakt samma övertygelse. Vi dör och genom en färd i rymden får vi reda på alla existentiella frågor vi någonsin burit på. Hoppas det är så, det gör mig lite lugnare inför vägen vi alla ska vandra. Kram.

    SvaraRadera
  27. Så gick till vila från slagsmål och bråk... Stoppan pipan full av den finaste kvalitet som går att uppbringa, för här blir det åka av! Mina tankar följer dig under färden.

    SvaraRadera
  28. Madeleine i Örebro7 februari 2013 kl. 13:54

    .. in i evigheten och bortom..

    Åh Kristian, tack för dina ord som du delar med dig.

    Aldrig, ALDRIG ska vi glömma dig.

    Värme och Kärlek till Dig! Go with the flow!<3<3<3

    SvaraRadera
  29. inatt drömde jag att du och jag dejtade och höll på att bli kära , det var en konstig dröm som jag trodde var sann när jag vaknade.

    SvaraRadera
  30. En väldigt vacker och behaglig beskrivning av hur döden kanske ter sig. Låt oss tro att den är på det viset för då är jag inte alls rädd för att somna då det blir dags att gå mot evigheten.

    Jag såg också programmet där du berättade om dina innersta tankar om slutet eller låt oss hellre säga början ...

    Du har en fin mormor.
    Krama varandra mycket och ofta samt berätta många gånger att ni älskar varandra.
    Kärlek.

    Varma hälsningar från Nina.

    SvaraRadera
  31. K,

    Fatt for mig att det ar som att slappa taget.. man faller! Vart man sen "landar" ar fragan alla vill ha svar pa!

    Kram,
    L

    SvaraRadera
  32. Har känt dödens andedräkt ,flåsandes mig i nacken Hur mycke jag än sprang,kom jag inte undan den.Nu har jag slutat att springa.NUET har blivit min farthållare.Och döden har jag tagit i hand.Har sett det fantastiska ljuset,känt närvaron av en kärlek,som inte går att beskriva.Den har bara omfamnat mig och fått döden att kännas som en del av mitt liv.Och något som tar mig DIT där jag så småningom får vila och ingen ondska finns, bara REN kärlek.Hoar på dig Den dag vi träffs där Men INTE än på länge Är säker på, att jag KÄNNER igen dig då Vad är TID och RUM egentligen Kram

    SvaraRadera
  33. Fantastiskt. Tack!
    Kram Carina

    SvaraRadera
  34. Tack för dina fina ord
    kram

    SvaraRadera
  35. Otroligt vackert beskrivet! Stor kram.

    SvaraRadera
  36. Kristian..
    Jag tänker på dig flera gång om dagen. Du vet inte vem jag är, jag visste inte vem du var innan jag började läsa din blogg. Men du har förändrat mig, förändrat mitt sätt att se på världen och hur jag hanterar den. Jag har lärt mig att ta tjuren vid hornen, för att i morgon kan det vara försent. Som 29-årig mamma till en 18 månaders liten kille faller jag i gråt efter varje inlägg du skriver. Tanken på att aldrig få se mitt barn, min man, min familj igen gör mig ihålig inombords.. Tack för att du delar med dig av din resa. Jag har ny kärlek och respekt för livet på grund av dig.

    All min beundran och kärlek
    Rebekah

    SvaraRadera
  37. Tack för allt du delger oss, du skänker tröst . Du är otrolig. Varma kramar till dig.

    SvaraRadera
  38. Det låter fantastiskt vackert.
    Massa kärlek till dig!

    SvaraRadera
  39. Wow så vackert du skriver. Vill läsa det flera gånger. Detta tar jag med mig. Som allt annat du skrivit. Tack snälla du för allt som du ger mig.

    SvaraRadera
  40. Fundringarna är många...svaren få. En arbetskamrat somnade in före jul. De närvarande såg en mörkbrun skugga lämna honom och försvinna ut. Utanför fönstret i en liten rönn satt sedan en stor rovfågel, brevid en skata som putsade sina fjädrar, i säkert 5 min. De kollade därefter i en fågelbok. Fågeln var en vråk (vilken kommer jag inte ihåg nu) som höll till i Afrika vintertid. Ja, vad ska man tro!? Kan väl föreställa mej honom som en vråk som seglar högt uppe i luften och spanar ut över oss! Att du kommer sitta under en gran o tjuvlyssna på dem som säjer/sjönger farväl till dej kan jag väl tänka mej! Kram <3

    SvaraRadera
  41. Jag sökte tröst hos min semivuxne son när jag sett dig i Annas Eviga. Tårarna bara sprutade och min son kramade om mig och frågade vad som hänt. Han hade inte sett mig gråta så på flera år, sa han, inte sedan hans farfar gick bort.
    Det känns bara så onödigt och orättvist att en ung människa som du ska behöva konfronteras med dessa frågor.

    Vi vet alla att vi ska dö. Det är inte förhandlingsbart. Däremot kan ju vägen dit vara skrämmande för där finns ingen demokrati. En del av oss kommer att dö gamla, andra unga, en del med smärta och andra helt plötsligt och odramatiskt.
    Jag hoppas verkligen du får svar på varför just du måste dö i denna sjukdom, alldeles för tidigt. Varför?

    Tack för att du bjuder in mig till att följa din kamp. Dina texter är fantastiska och berör på så många olika plan.

    Jag hoppas på och ber om ett mirakel för dig.

    Kramar dig i tanken, Kristian

    SvaraRadera
  42. Så vackert du beskriver döden! Är de sådan så kommer jag inte vara rädd den dagen det är min tur.
    Tack för alla dina texter, du har gett mig mycket att tänka på och att vara rädd om. Du har fått mig att ta tillvara på livet på ett annat sätt än jag gjorde innan och att prioritera på ett annat sätt. Jag vill ge mina barn glada, fina minnen och jag tar varje tillfälle i akt att göra detta. Vad gör lite damm i hörnen när man kan tillbringa några timmar med att åka skridskor på Vänern med tonårssonen!?!
    Tack för att du delar ditt liv med oss och du kommer alltid finnas kvar i våra minnen!
    Kramar

    SvaraRadera
  43. Om det är så det blir att dö så ska jag inte vara rädd mer.

    SvaraRadera
  44. Nära paradiset.

    Jag tror på paradiset, att när vi slutat vandra här på jorden vandrar vi vidare någon annanstans. Någon annanstans där vi möts upp av de som redan lämnat oss. De som vi älskar. De som vi saknat och längtat efter och alla våra obesvarade frågor får äntligen svar.

    Jag tror också att de som redan lämnat oss ger oss tecken ibland. Det gäller bara att se dem. Man kan också känna närvaro och ett lugn som stillar oron.

    Det är skönt att höra att du börjar bli nyfiken på nästa steg även om du måste gå så här tidigt. Det borde inte vara dags på länge. Men ibland lämnar de vackraste oss kvar här på jorden så tidigt. Det borde inte vara din tur än.

    Jag hoppas att alla dina drömmar besannas på nästa ställe och att du kommer att må bra. Du kommer att göra himlen ännu vackrare, Kristian.

    Du har också gjort jorden till ett vackrare ställe att finnas till på, bara så du vet....

    All min kärlek och stryka till dej.
    Du, den finaste på jorden.

    // Helena

    SvaraRadera
  45. Dina ord ger en ny dimension till allt <3

    SvaraRadera
  46. Så vackert skrivet om det vi alla funderar över i vågor. Dina ord ger lugn och tröst.

    SvaraRadera
  47. Så vackert.
    Tårarna rinner på min kind.

    Du beskriver döden så oändligt fint.
    Kärlek till dig.

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  48. Du skänker mig så mycket lugn Kristian, jag ska försöka bli en bättre och ödmjukare människa både på mitt jobb och hemma. Önskar att jag kunde göra något för dig / Kram Lotta

    SvaraRadera
  49. Vilka vackra tankar som går rakt in i hjärtat, varje gång. Jag såg också Annas eviga, och jag grät även jag floder. Både av sorg för dig, och av det vackra du beskrev. Min pappa dog plötsligt, men ensam - jag hoppas att han omfamnades och fick svar på alla de frågor han haft i livet. Jag har skrivit det förut men återigen: om du bara visste vilken kraft du har att förändra våra liv här ute i okändheten. Jag har varit så enormt ledsen för ett par sorger tidigare att jag varit handlingsförlamad, vilket förstås också måste vara ok - men du har hjälpt mig inse att varje dag är värdefull. Stor kram. Jag tänker på dig varje dag.

    /MO

    SvaraRadera
  50. ♥♥♥♥
    från en Farmor

    SvaraRadera
  51. Dina ord lugnar och ger tröst. Det är vackert.
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  52. <3 Du är en otrolig människa! Vilka berättelser du skriver! Så otroligt gripande!! Har du alltid kunnat uttrycka dig så vackert eller har det kommit efter du blev sjuk? Varma kramar till.dig du fina <3

    SvaraRadera
  53. Kristian, du skriver så fantastiskt vackert, som alltid. Skickar till dig varma hälsningar och önskan om mirakel. N.B

    SvaraRadera
  54. Jag återvänder ofta till denna fantastiska bok - som ger tröst med sina vackra bilder av det ofattbart stora. Alla goda tankar till dig!

    SvaraRadera
  55. Saknar som vanligt ord, men dina ord berör. Varmaste varmaste kramen. Britt-Inger

    SvaraRadera
  56. Kristian, du har för all framtid lämnat fotspår efter dig.. Du kommer vara mycket saknad! <3

    SvaraRadera
  57. Jaja..just så! Tack

    SvaraRadera
  58. Jag tackar dig, återigen, för att jag får ta del av orden.
    Orden som dröjer sig kvar, som gör skillnad.
    Det är inte lätt att forma meningar för att göra dom rättvisa för dig men jag vill att du ska veta att jag är väldigt tacksam.
    Tacksam över att du visar vägen, öppnar ögon och förkortar vägen till hjärtan.

    Tack.

    Kram /Thorun

    SvaraRadera
  59. http://www.youtube.com/watch?v=iRbnY8EK4Ew

    SvaraRadera
  60. TACK för att Du delar med Dig av Dina innersta tankar till oss. Du betyder så mycket för många. Du har inte levat förgäves. TACK. Varma kramar! L

    SvaraRadera
  61. Du skriver banne mej bättre än många av de mest kända författarna!

    SvaraRadera
  62. Jag kan inte låta bli att komma tillbaka till dig. Blir aldrig mig själv under resten av dagen när jag läst det du skriver. Som en bilolycka vill jag se men ändå inte, för jag vill hjälpa trots att jag inte känner dig, men blunda för att det är för mycket och för att jag vet att jag inte kan. Jag tänker att jag ska älska min dotter som du ville älska barnen du aldrig fick, blåsa på ett pyttelitet sår med sådan intensitet och sådant allvar att hon går från gråt till kiknande skratt. Dansa till Gagnam Style i ännu duo-uppvisning trots en hel del dag på jobbet. Visa att det går att äta granens beska skott och klappa mjuka mular på landet som ser likadant ut som när vi var små trots att allt annat i livet förändrats.
    Sedan tänker jag att jag omöjligt kan älska någon som du skulle älskat. Det är ett hån mot dig att säga så. Men du förändrar mina värden och för det är jag dig evigt tacksam.

    SvaraRadera
  63. Berörd berörd berörd berörd o väldigt ödmjukinför livet. Du ger mig nya dimensioner, perspektiv.....tack tack tack. L ps. Du skriver fantastiskt...saknar ord

    SvaraRadera
  64. Tar jag dina tankar med mig så ska nog jag också våga möta
    döden när det är min tur. Tack du makalösa

    SvaraRadera
  65. Det du går igenom är ofattbart, dina ord berör.
    När jag hör "En Sångarsaga" av Mando Diao tänker jag på dig och andra som redan vandrat klart på livets stig.
    - T -

    SvaraRadera
  66.  Styrkekramar i massor till dig!

    SvaraRadera
  67. Jag tror inte på gud eller nånting, men dina tankar om döden låter realistiska. Döden är ju ändå en del av oss, alla slutar vi med döden. Något måste vi ju uppleva i det ögonblicket och möjligen är din vision en bra bild av det.

    SvaraRadera
  68. Märkligt nog överensstämmer någorlunda din illusion om dödsögonblicket och därefter, med min egen. Jag är inte sjuk och jag är inte deprimerad men jag är nyfiken på döden. Jag tror som du att jag kommer få insikt, tillfredsställelse, känna harmoni, få svar och ro i evighet. Jag tror att jag kommer att omges av starka behagliga känslor. Men jag längtar inte dit, ännu. Jag önskar dig många år av gott liv före denna förvandling.

    SvaraRadera
  69. Din vackra text får mig att längta efter döden-också det ett tabu. Inte bara får du mig att uppskatta livet men även att se döden som en möjlighet och inte bara ett intet.
    // Helena på Åsen

    SvaraRadera
  70. Min lille son på 6 år sa till mig..... "Dom som tycker om att sova är inte rädd för att dö"..... Detta va för 11 år'sen.... de va mycket prat om döden - han hade leukemi och han sov väldans mycke. Och i våran familj har det blivit lättare att prata om döden och livet....

    Har idag förhandsbeställt din bok...... hoppas det dröjer tills jag får den.

    <3 Stor kram från Göteborg <3

    SvaraRadera
  71. Kom att tänka på den vackra barnboken som man som vuxen kan njuta av , " Den lille prinsen " . Du är en prins på väg ut i en rymd utan gränser där vi alla finns i en evighet ! Annika , mamma till Anna som valde astronomi som specialämne på gymnasiet , fick MVG efter hårt arbete och orkade sen inte med skolan mer pga sina tvångstankar. Lämnade livet alldeles för tidigt , alltid älskad

    SvaraRadera
  72. Kristian, jag tänker på dig väldigt ofta. Kanske är det för att vi är lika gamla. Kanske är det för att du är begåvad. Kanske för att jag blev så oerhört ledsen när du började skriva här igen. När jag insåg vad det innebar. Och just idag blev jag så vansinnigt orolig för dig. Det kändes plötsligt som att jag var tvungen att skynda mig för att hinna skriva till dig. Men jag tänker inte skriva om döden, jag vill bara säga tack. Du anar inte vad dina ord betyder för mig. Tack <3

    SvaraRadera
  73. käre Kristian, visst är det något särskilt med mormödrar, dom är snälla, dom är mjuka o gosiga, dom har lång livserfarenhet o dom är kloka. kram till dig kristian och en kram till din mormor/ fr en mormor i småland

    SvaraRadera
  74. Hoppas det blir ungefär som du har tänkt det men att det blir ändå mer fantastiskt än du någonsin kunnat ana.

    Frid till dig, alice.

    SvaraRadera
  75. Tack Kristian. Nu undrar jag bara vad det är för bok mormor kom med...

    SvaraRadera
  76. För att sedan vakna upp under en gran... De orden kommer jag inte att glömma. Först ut i rymden för att sedan återvända till Dalarna. Dina texter är fantastiska. Jag önskar dig allt gott. / Johanna

    SvaraRadera
  77. Jag såg också dig i Annas eviga. Du är en sann poet, som någon i sällskapet sa. Jag kan inte mer än hålla med och du gav den vackraste beskrivningen på dödsögonblicket som jag nånsin hört, kommer att alltid bära med mig dina ord.
    Min mamma gick bort för två år sedan, hon somnade in lugnt och stilla i mina och mina syskons armar. Samtidigt som jag kände en djup sorg över att aldrig mer få vara med mamma och prata om allt möjligt, så fanns det en märkligt, magisk energi i rummet precis när hon gått över. Det fanns ett lugn omkring oss. Det var första gången jag var med när en människa dör och jag känner idag att jag inte är lika rädd för döden när den kommer. Jag är inte troende men jag tror på en annan dimension efter detta liv. Jag tänker ofta på mamma, om allt vi har varit med om tillsammans.
    Varma kramar till dig och dina nära och kära.

    SvaraRadera
  78. Så fint. Hoppfullt mitt i allt. Kram till dig Kristian!

    Anna S

    SvaraRadera
  79. Tack Kristian ! / Marie M

    SvaraRadera
  80. Jag pratade med min pappa över telefon;det var ett härligt samtal,vi skrattade och han sa att han mådde så bra.Vi sa hej då och efter 30minuter ringer det hemifrån igen.Jag trodde det var pappa som glömt säga något men det var min mamma som berättade att pappa satt död i soffan,med tidningen i knät och glasögonen på näsan.Helt lugnt måste han gått över till andra sidan.Inget tecken på ångest eller smärta.Trots chocken har det ändå gett mig stor tröst...Alla tankar till dig och din familj och Stort tack för dina fantastiska texter;de ger mig också tröst!

    SvaraRadera
  81. Fina Kristian!
    Tack för allt du delar med dig av ditt liv med otroligt fina formuleringar. Dina tankar om döden .... jag känner igen mycket av den upplevelse det innebär. Känner igen den trygghet och känsla av självklarhet och total upplysning som man upplever som döende, som en utomkropppslig upplevelse.

    Jag var med om detta för 15 år sen ungefär och trots att jag vid den tiden var mamma till en liten flicka inte kände den minsta oro när hjärtat slutade att slå utan "seglade" upp i taket och såg och noterade verkligen allt från ovan med ett otroligt lugn!!!!

    Jag vet att jag tänkte att; varför stressar dom så, jag ska ju bara dö och det är inget farligt.

    Allt som hände och sades i detta akutrum med tolv läkare och sköterskor registrerades av min hjärna/själ utan problem. Efteråt låg jag på Hjärtintensiven (dom visste inte då vad allt berodde på och la mig där) och jag kunde efteråt exakt återge hela förloppet trots att jag hade hjärtstopp och inte hade överblicken från den säng jag låg i men ändå kunde återge. Många av läkarna som jag mötte efteråt var svarslösa när jag vittnade om att jag faktiskt visste i detalj vad som hänt och visste vem som sagt vad.

    Så Kristian, när tiden är inne så kommer du att vara redo och du kommer att vara herre över situationen. ..., Du kommer att vara lugn och #bekväm!# jag lovar dig! Du kommer att vara herre över situationen och du kommer inte att känna sorg i den stunden, bara förundran, kärlek och stor stor insikt och kunskap av sig själv av hur allt fungerar och den helhet vi finns i. Döendet innebär att bli rik på kunskap och trygg i att allt är som det ska vara
    Varma hälsningar
    Eva Li

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt detta hände mig också, enda skillnaden var att jag hade epidemisk hjärnhinneinflammation och allmänn blodförgiftning. Stort lugn infann sig.

      Radera
  82. Tänker på dig <3 Önskar dig kärlek! Tack för allt du gett och ger, Kristian. <3 <3 <3

    SvaraRadera
  83. Ingen av oss som inte är där du är kan förstå ditt lidande. Och jag frågar mig; varför behöver någon enda människa på vår jord hamna i detta? Att vara jagad av döden. Det måste finnas ett vackert skäl. En enorm förklaring. Något stort ingen vet svaret på innan vi är där. Jag tror du är utvald att gå vidare för att du är en speciell människa. För att du är mera unik än andra. Du får lita på Livet och på Döden. Lätt för mig att säga som inte är där. Men jag är alldeles övertygad om att det finns något vackert, underbart och oändligt du går vidare till. Vi är så många som skulle vilja hålla om dig. Du är en fantastisk människa som delar med dig av allt det här svåra. Du har ett språk som få äger.I natt håller jag om dig i mina tankar. All min kärlek till dig. Från en mamma!

    SvaraRadera
  84. Kristian. Du vackra själ. Du stora människa. Jag kan inte med ord förklara hur du påverkat mej & mitt liv...tack för dina texter om vad det innebär att vara människa på riktigt. Varma hälsningar, Elisabeth

    SvaraRadera
  85. Berörd! Tack!
    ❤ Kärlek härifrån och till evigheten!
    /Ulrica

    SvaraRadera
  86. Ja, Kristian. Jag tror på energier. Jag tror på dig.

    SvaraRadera
  87. Kristian Kristian!
    Stanna stanna stanna!
    Jag följer dig - är med dig - även om vi inte blev bekanta!
    Men vänner är vi.
    Mina tankar hela tiden till dig fån mig. Vill INTE vara anonym - men detta tekniska åbäke fungerar inte annars.
    Gunsan

    SvaraRadera
  88. Finaste Kristian! Du berättade så fint i Annas eviga din vision om döden. Det berörde mig så starkt. Din berättelse öppnade för mig en helt ny tankevärld. Jag grät och var helt förkrossad att du drabbats så hårt av sjukdom och smärta. Sedan den dagen känner jag att du är en förebild för hur man ska vara mot varandra. Jag hoppas du får den styrka och kraft du behöver för varje dag och natt. Hoppas du inte behöver ha ont. Miraklet jag längtar efter för dig får mig att fortsätta be för dig. Tack för att du skrivit igen. Kramar till dig och din familj. / Marianne

    SvaraRadera
  89. Dyrbara vackraste Kristian,
    och ni andra, som berättar om er utmätta tid.
    Jag har filat ett tag på detta inlägg, fegat, väntat och undrat om det är rätt tidpunkt.
    Ditt senaste inlägg. Så vackert skrivet, innerligt och med vilket mod.
    Tack bäste Kristian.
    Jag blir så berörd, och nu känns det O.K. även för min del.
    Av hela mitt hjärta önskar jag att du den tid du har kvar får vara smärtfri, omsluten i kärlek, känna inre ro och lugn, utan ångest när du somnar in för natten varje kväll.
    Kristian, din dröm och längtan kommer att överträffas när det är dags att lämna över din starke springare, som ensam vänder tillbaka till sin hage.
    Din springare har tacksamt följt dig och under tystnad med alla sina sinnen fått läsa och känna av hela ditt väsen och varit med dig i din strid. Vill efter avslutad kamp under vördnad bära fram dig till gränsen, när du bestämt dig för att gå vidare.
    Din springares sista och viktigaste uppdrag
    Vildhunden som blivit tam återvänder till sin flock.
    Lejonet, väntar på sin livsuppgift att få vaka över platsen där din kropp ska få vila.
    Var inte rädd Kristian.
    Ljuset väntar på dig.
    Du får svar på alla frågor på väg in i evigheten där du omsluts i kärlek.
    Efter att ha gläntat på dörren till det okända på andra sidan i samband med en näradöden upplevelse känner jag mig ödmjuk och övertygad.
    Det är så magiskt ljust och vackert, finns inte ord att beskriva. T.o.m. ordet ”paradis” är trivialt minimaliserande.
    Dels att befinnas i en ljus harmonisk naturskön välkomnande värld.
    Förnimma toner i musik som berör på djupet.
    Återse kära människor upplysta i sanning fria och utstrålar villkorslös kärlek.
    Men även befinna sig utanför sin egen kropp.
    Oförklarligt snabbt sväva fram genom rymden till kvarvarande anhöriga, liknande i din text.
    Som om man lever i flera parallella världar samtidigt.
    Jag ville inte återvända in i min kropp. Den ligger på en brits när en vänlig röst erbjuder den möjligheten.
    Men åsynen av min man, hans skräckfyllda förtvivlan, när han ruskade min kropp och höra honom säga ”börja andas, kom tillbaka!” fick mig att tveka.
    Jag såg också på mitt barn – de behövde mig.
    Då beslutade jag mig för att lämna det vackra okända och återvända till min kropp – efter ett andningsstillestånd.
    Hela scenariot kändes som jag ”levt” en evighet fastän andningsstilleståndet pågått under några minuter.
    Det jag försökt berätta är inget man torgför eller samtalar om vitt och brett, för vem som helst.
    Man är aktsam om upplevelsen. Den finns kvar med starka minnesbilder.
    Mera verkliga än verkligheten självt, som är ”dunkelt som i en spegel”.
    Mera levande än livet självt.
    Mera övertygande än sanningen självt.
    Det finns heller inget behov att övertyga någon - jag vet, och det går inte att radera.
    Mystiskt, magiskt, ljust, oförklarligt och svårt att beskriva har du ändå i din text lyckats lyfta fram känslan, som påminner om näradöden upplevelsen.
    Du har återigen mästerligt använt din gåva – och delat med dig och förstummat.
    Din tid kommer då du får skörda frukterna av allt gott du åstadkommit med din gåva och påverkat oss.
    Så var inte rädd vackra du inför avskedet.
    Dit du kommer - du kommer inte att sakna något.
    Vi kommer att sakna dig här hos oss, men vet att vi ses.
    Det vet du också.
    Jag ber för dig och dina nära om beskydd från himlens makter, att ni ska känna er trygga, dina skyddsänglar ska hålla dig sällskap och vaka över dig.
    Vi bär dig i våra hjärtan
    Lef väl
    Jag-bara en tant



    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert berättat, så lugnt och sansat. Det borde vara ord, som Kristian finner trösterika - hoppas det.
      Som ung sjuksköterskeelev för drygt fyrtio år sedan var jag med om att "rädda" en dam som fått hjärtstillestånd. Hon var så ARG efteråt för att vi inte hade låtit henne dö ifred utan stört henne - det var så skönt att dö.

      Radera
    2. Jag sitter här med tårarna rinnande nerför kinden. Du skriver så fint och tröstande. Jag håller med anonym ovan och hoppas att Kristian finner dina ord trösterika. Kram till dig och Kristian. N.B

      Radera
    3. Ja, så fint du skriver. Ååå. Känner igen din berättelse från en nära vän. Han har också varit nära slutet, det med att möta människor som bara vill en väl o ljuset o musiken. Vackert.
      En massa kärlek.
      Lina

      Radera
  90. Tack än en gång Kristian för allt! Du kommer inte vara ensam på din resa och alla vi som reser senare kommer att göra det lite lättare i sinnet med dina ord i minnet. I Annas eviga fick jag känslan att din resa var något privat som du inte tänkt berätta om förrän det var dags varför det gör mig sorgsen att tiden nog är inne. Tack igen och ha en fantastisk resa! Tack, tack och tack!
    Fredrik

    SvaraRadera
  91. Tack, vackra själ

    Sigge

    SvaraRadera
  92. Tack....all kärlek till dig vackra begåvade fina krigare❤. Du har gjort intryck gjort skillnad.Susan..

    SvaraRadera
  93. Finaste Kristian!

    Jag sitter och ser upp mot himlen..mörkt grå av snötunga moln. Försöker föreställa mig din vision av döden, blandar den med min egen och kommer fram till att jag famlar i mörkret.
    Där jag befinner mig i livet ser jag bara döden som mötet med de älskade jag saknat..vägen dit har jag inte funderat så mycket på förrän tiden efter Annas eviga...jag faller till ro med din vision...den känns bra.

    Jag önskar att din sista tid här blir okej...att smärtan ska kunna hållas på avstånd, att du ska kunna tänka så klart du vill, och att du är omgiven av älskade. Jag önskar att vi som följer dig här ska ha en chans att dela den sista tiden med dig och att du känner av att vi bryr oss om dig.

    Jag vill att du ska veta att du har gjort skillnad..även i mitt liv..
    Jag har flera barn och de är mitt livs passion men jag har glömt bort att visa dem det ibland.
    Vardagens kamp har fått mig att inte orka hela vägen, men du fick mig att stanna upp....att omvärdera och tänka till. Jag hoppas att jag är en mer närvarande person nu, som mamma, fru, dotter, syster, undersköterska, vän och släkting...

    Det underlättar inte för dig. Du hade hellre skrivit en annan blogg, fått slå på dina trummor, skriva dina texter och leva livet. Det hade jag gärna låtit dig göra, men livet ville tydligen annorlunda, det är ju som vi alla vet inte rättvist!

    Därför vill jag återigen tacka dig Kristian för att jag fått läsa din poesi, fått ta del av dina tankar och för att du fick mig att stanna till. Du är en otrolig man.

    När stunden kommer då du sveps bort hoppas jag att du finner allt du söker och att du vaknar upp under granen och känner att du gjorde skillnad..

    Men nu är nu som sagt, jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte har ont, att du är omgiven av kärlek och att du på nåt sätt känner att vi läsare tänker på dig.

    All kärlek till dig, all min respekt och massor av kramar/ mia mitt i natten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så underbart skrivet Mia. Du skriver mycket av det jag ville skriva. Nu för tiden är det svårt att sätta på pränt det jag känner och tänker och så kommer du och klarar av det. Massor av kramar och kärlek till dig och Kristian. N.B

      Radera
    2. mia mitt i natten.
      Så glad jag blev över ditt inlägg, men också gripen. Överhuvudtaget blir jag så tagen över hur många som finns med, skriver och läser Kristians blogg och delar med sig av hur han påverkat till självrannsakan och mot personlig förändring - även hos mig.Det visar på att han tar upp viktiga tankar och funderingar som få kan eller kanske inte vågar sätta ord på. Nu på senare tid har fler män vågat ge uttryck för att de berörs av Kristians texter. Det gläder mig att det inte skulle vara en könsspecifik egenskap att behovet finns som vissa tycks misstänka. Tack "mia i natten" du skriver så träffsäkert det jag och många av oss känner igen oss i men saknar din förmåga att sätta ord på.
      Lycka till kära du i ditt fortsatta liv i alla dina roller, även som undersköterska. Sådana som du behövs nära människor, som känner sig i underläge p.g.a. sjukdom och är beroende av sjukvårdande insatser.Varma Kramar och kärleksfulla tankar till dig.
      jag-bara en tant.

      Radera
    3. Tack för era fina ord.
      Här skriver jag bara rätt från hjärtat.
      Jag har ingen aning om ifall Kristian orkar eller om han öht vill läsa våra kommentarer, men jag skriver och hoppas att han iaf vet hur många vi är som bryr oss om honom.
      Jag halkade in på bloggen via bandets hemsida förra ggn han var sjuk och släppte honom med glädje efter hans besked om att cancern dragit sig tillbaka...
      Fortsatte att lyssna på Sugarplum Fairys musik,som egentligen är så fjärran från allt jag brukar lyssna på,och tänkte på honom nån gång ibland.
      Men så såg jag att han återinsjuknat och sedan dess har jag följt bloggen varje dag.
      Det är underligt att en främmande person kan komma att betyda så mycket.
      All kärlek till dig Kristian, men även till er alla andra här!
      /mia mitt i natten

      Radera
  94. Tack. Din ord smeker och berör. Ger stöd och insikt.

    SvaraRadera
  95. jag hittar inga ord. som tur är har du alla ord där. jag är så glad att kunna läsa vad du skriver. fina fina Kristian. jag tror absolut att man kommer vidare sen, tvivlar inte en sekund. när min farfar hade gått bort för snart tre år sen var jag förstörd. men natten till hans begravning hände något. jag fick ett besök. han var hos mig och jag vet att många säger att det bara var en dröm. men det var det inte. jag vet ju hur drömmar är ;) han kom och sa hejdå, sa att det var bra nu och jag bara vet när han kommer om nätterna eller när jag känner hans doft att han är här, fast inte här... och det känns bra. och jag är inte längre rädd för att dö... och det låter underbart att läsa om hur du ser det, och hur kvinnan ovan upplevt det.. för det betyder ju att det är nåt mer... ( jag brukar säga till dem som säger att man bara försvinner att de får väl tro det då, de lär ju märka sen att så inte är fallet ;) ) nu kändes det mest som massa rabbel. sorry. trevlig helg Kristian! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Linna
      jag älskar ditt fina inlägg!!!Det är precis som du beskriver, man vet exakt hur skillnaden mellan dröm, hallucinationer och verklighet är, men ändå svårt att hitta ord att beskriva. T.o.m. de som får hallucinationer av olika orsaker kan uppge att det just var hallucinationer och inte verkligt.
      jag-bara en tant

      Radera
  96. KRAMAR! <3 DU ÄR EN SANN HJÄLTE

    SvaraRadera
  97. Jag återkommer alltid till din blogg, den gör många saker enklare att möta. Hela livet. Jag önskar att jag hade kunnat göra något för dig, i så fall hade jag gjort det. Kärlek och värme, Oskar

    SvaraRadera
  98. Högt vördnad inför dig,Kristian. Du har fått en gåva som du väl förmedlat till oss alla.Du befinner dig just nu med ett ben på jorden ett i himmelen.Du beskriver sanningen.Allt som är dolt skall en dag bli uppenbart. Du har fått insikter, nya vyer.Vi följer dig så långt vi kan hemmåt,sedan får du vila och följa ljuset ändå hem. Tack., du är gudabegåvad och benådåd. Tack till din mormor som gav dig fröet,nyckeln till himmelriket

    SvaraRadera
  99. Håller med Oskar. Även jag (och många andra) återkommer till din blogg, det är något helt magiskt med den. Tack för att du låter oss följa dig. Du har hjälpt mig med mina prioriteringar här i livet, och för det är jag oändligt tacksam. Kram Maria

    SvaraRadera
  100. Vet att du kommer att finnas i mina tankar så länge jag finns. Att bli så ihågkommen som du kommer att bli är unikt. Du skriver så levande och jag tycker mig förstå hur du känner. Ändå kan jag ju inte det på riktigt förstås.
    Kram från en tant

    SvaraRadera
  101. Jag har många minnen från när jag var riktigt liten, från 2-3 års ålder. Ett av dem är att jag återkommande kväll efter kväll när jag skulle somna och blivit nerbäddad slöt ögonen och färdades ut i rymden förbi stjärnor och genom galaxer. Känslan i den färden var alltid total trygghet. Förmågan att färdas på detta sätt tappade jag när jag blev lite äldre, men jag minns så väl den där känslan, tyngdlösheten, tilliten. Ofta har jag tänkt att det där var ett minne av det som var innan födelsen. Något som bleknade med åren, men som jag återupplivar genom dina tankar kring efter livet.

    Om det är på det sättet så är det bara att släppa rädslan och luta sig mot tilliten, den färden är lika trygg som när det lilla barnet sover.

    Mod och tillit.
    /K

    SvaraRadera
  102. Vi håller din hand tills du släpper taget... ❤❤❤

    SvaraRadera
  103. Kram från mig till dig, du fantastiska man!
    /Lotta

    SvaraRadera
  104. Kristian! Jag finner snart inga ord. Du berör alla mina sinnen; jag känner glädje, sorg, ilska, ödmjukhet när jag läser Din blogg. Tänker ofta på Dig och de Dina och allt vad ni går igenom just nu. Kramar och all styrka till Er alla. /Marina

    SvaraRadera
  105. Att något så hemskt o sorgligt kan låta så vackert..
    Tack för att du delar dina ord Kristian

    SvaraRadera
  106. Du Kristian, man är inte riktigt död innan alla har glömt bort en, och du, min vän, kommer att leva mycket länge...

    SvaraRadera
  107. Jag är inte poetiskt lagd. Så, rätt upp och ner: du framstår som en extraordinär människa! Kram.

    SvaraRadera
  108. Jag andas. In. Ut. Jag känner din värme. Jag blundar. Svävar. Flyger med dig. Du griper mitt hjärta. Du är den starke. Jag känner mig så oändligt liten. Mitt hjärta blöder för dig. Finaste Kristian. Du har gjort eviga spår i mitt hjärta.

    //henriette

    SvaraRadera
  109. Återigen, tack fina du för dina ord och för de vackra bilder de alstrar inom mig när jag läser dina texter. Det är ovärderligt! Jag tände ett ljus för dig idag, jag hoppas du känner allas vår närvaro, våra tankar och kramar som skickas till dig via (cyber)-rymden ända till dig, oavsett vart du befinner dig.

    All kärlek till dig, fina Kristian

    SvaraRadera
  110. Jag vaknade en natt för tre år sedan..,kikade ut i mörkret och såg min älskade lillebror vid sängkanten. Han sa..."Vet du Lena, jag har aldrig någonsin varit så lycklig som nu och du behöver aldrig vara rädd för döden".
    Min bror dog i cancer, 41 år gammal och denna underbara natt då han kom för att meddela mig detta var det finaste jag fått uppleva, nåt stort. Detta gjorde mig trygg.
    Många kramar från mig i Kiruna<3

    SvaraRadera
  111. Orden räcker inte. All kärlek till dig från en Borlängekulla i exil.

    SvaraRadera
  112. bästaste Du...mästerligt! frid...

    SvaraRadera
  113. chrístian jag läste vad du skrev den 29 mars 2011 på dinn blogg,du skrev om att dina framtida stelfrusna barn,du skriver på ett underbart sätt..kram

    SvaraRadera
  114. Hoppas och tror att det är precis så. Önskar att du kunde blogga från andra sidan. Ge oss ett tecken på att evigheten finns för alla. Mest av allt önskar jag att cancerdjävulen försvann från din kropp.

    /Kramar från en annan tant.

    SvaraRadera
  115. Jag önskar jag kunde skänka dig lite av min tid, fri från allt det "onda". Det ända jag kan är att tänka på dig med värme, skicka dig en mental filt att svepa om dig i natten./Kram Anna

    SvaraRadera
  116. Kristian!

    Du borde få evigt liv!

    Vi ses så småningom.

    SvaraRadera
  117. http://www.youtube.com/watch?v=mMRrCYPxD0I

    Fran ljuset i mig till ljuset i dig. Du ar inne pa ratt spar.

    SvaraRadera
  118. Tänker på dej och skickar mitt i natten en stor kram till dej och din familj.
    Du är så värdefull.
    // Helena

    SvaraRadera
  119. Kristian,

    att läsa din blogg och läsarnas kommentarer till den känns som reningsbad i mänsklig visdom och godhet.
    Jag är så tacksam!
    /r

    PS
    Lejonet på savannen i Pilatensberg såg på mig med kloka ögon som såg allt det som är viktigt att se.

    Dessa ögon återspeglade såväl Oceanen som galaxerna men framför allt lugnet och styrkan.
    Styrka och inre lugn till Dig och nätkärlek till oss alla.

    SvaraRadera
  120. Livets gåta och hemlighet? Svaret får vi sen. Kanske är det så att om vi alla visste vad livet efter detta jordelivet innebär så kanske ingen av oss vilja vara kvar här?.. Jag hoppas och tror på ett liv efter detta. Men jag hoppas fortfarande på ett längre liv för dej här på jorden! Varma styrkekramar till dej och dina nära

    SvaraRadera
  121. ❤ Kristian fina du,
    Dina skrivna rader om resan ut i det okända universum sfär, får döden att kännas som en varm obeskrivlig känsla inför det som vi alla en dag ska möta.
    Att döden blir ett stilla lugn utan vårat kroppsliga skal i en värld utanför vårat så pressade scheman med tiden som måttstock.

    I Annas Eviga blottade du dina innersta tankar om döden på ett ärligt och rakt sätt som få kan.
    Visionen var mycket beundransvärd och det är en otrolig styrka att kunna sätta ord på döden som så många är rädda för.

    När du lämnar oss för att göra entré på den ”andra scenen” kommer vi att känna en stor saknad över en respekterad och mycket älskvärd författare.
    Den krigaren som red ut i striden med de så magiska trollbindande orden, Mårtens farbror med det stora sjömanshjärtat lämnar ingen oberörd.

    Skänker en stor värmande tanke till dig och din familj, dina vänner.

    Tack för att jag än en gång fick besöka och läsa ditt inlägg.
    All respekt och kärlek till dig Kristian.

    Kram fina du ❤ med din fina familj o dina underbara vänner
    Maggie (Örebro)

    SvaraRadera
  122. Vackert skrivet och vilken vacker och betydelsefull Blogg du skapat. Känner igen beksrivelsen du och andra gör av hur det är på andra sidan... Lugnet lägger sig. Det blir bra. jättekram till er alla här :-)

    SvaraRadera
  123. Livet är vackert och underbart men döden är nog ännu ljuvligare. Tack för att du fortsätter att skriva och dela med dig av dina tankar, drömmar och upplevelser. Du berör mig och många, många fler. Du har en gåva som kan skriva som du gör. Tack. Kram.

    SvaraRadera
  124. Kristian!

    Stor kram till dig, du beundrandsvärda människa!

    SvaraRadera
  125. Du är en skön kille!!! Rock on!

    SvaraRadera
  126. Jag återvänder till havet omsvept av himlen
    tystnaden mellan två vågor
    skapar en farlig spänning:
    livet dör, blodet saktar in
    tills en ny dyning bryts
    Och evighetens röst ekar.

    Ord av den chilenske nobelpristagare Pablo Neruda

    SvaraRadera
  127. Jag har just förhandsbeställt Din bok.

    /r

    SvaraRadera
  128. Inte kan vi förstå. Vi normalsjuka, som också väntar på döden. Det gör vi alla.
    Eller ens ana hur det måste kännas att tvingas förlika sig med att dö av en sjukdom där tiden är satt.
    Vi vet alla att vi inte lever förevigt just här på jorden.
    Döm dig den som törs!
    För vandra tre månvarv i dina moccasiner och kom sen för att ge råd eller hå invändningar.

    Kristian, på Kyrkvärdsgatan; fy fan vad orättvis din tid här blev.
    Jag kommer sitta på bänken ovanför ångbåtsbryggan, där jag löst många världsliga problem innan, och förbanna denna jävla orättvisa.

    Hoppas det blir bra för dig vännen...

    SvaraRadera
  129. En sak är säker, skulle någon berättat om livet på jorden för någon som inte hade en aning om det skulle han aldrig bli trodd, lika lite vet vi om livet efter detta och hur vår existens på jorden figurerar i ett större samband. Din vision kan vara nära sanningen, en dag kommer vi alla att få svaret, det är det enda vi vet med säkerhet. Men ta vara på tiden här på jorden så länge, det finns mycket kvar att uppleva.... kramar

    SvaraRadera
  130. Utlagt på Facebooksidan "Hjälp en journalist"


    I kroppen min

    Har du följt bloggen "I kroppen min" och funnit tröst i den?

    Frilansjournalist söker inför boksläppet flera läsare som påverkats av bloggen.

    Skriv några rader om dig själv och berätta också var du bor.

    För att komma i kontakt med journalisten, skicka ett e-brev till marie@hjalpenjournalist.nu.

    Märk e-brevet "I kroppen".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej anonym
      blir lite ställd över detta upprop med "hjälp en journalist", vad är syftet? vem menas är journalist - inläggsskrivaren eller vem? Och att det släpps inför boksläppet? Om det menas att det är Kristian som är journalist och vill "ha hjälp" med att man hör av sig är jag övertygad om att han själv skrivit om detta under sitt eget namn. Därför undrar jag - är det med Kristians godkännande?
      Jag kanske ha missuppfattat hela projektet.
      jag bara undrar.
      mvh jag - en tant

      Radera
  131. Tack Kristian, beundransvärda människa! All heder till dig för allt du har gett till oss alla genom din fantastiska blogg! Jag är stolt över att komma från samma landskap som dig, vårt underbara och vackra Dalarna: konsten, (spelmans)musiken, färgerna och allt igenom det vackra landskapet kommer att följa dig vart du än är på väg. Jag hyllar dig, Kristian, underbara du!

    Anna-Karin

    SvaraRadera
  132. Tack för den här bloggen.

    SvaraRadera
  133. Mitt eget första minne av döden, är ett av mina första minnen. Jag svävar som ett medvetande genom rymden. Jag vet allt och är en del av allt.

    SvaraRadera
  134. All kärlek å styrka till dig kramar // M

    SvaraRadera
  135. Tiden tar aldrig slut även om livet gör det, tiden bryr sig inte om dig, mig, mänskligten, inte om något. Tiden är absolut och okränkbar, skoningslös och odödlig, den skrattar åt oss dödliga i sin arroganta överlägsenhet, tiden är evig och kan inte bli ägt.
    Du vill resa i tiden efter döden, bli en del av dess odödlighet, det kanske går, vem vet, känner ingen som har återvänt och berättat om det, det är ju tiden som inte tillåter det, men du kanske hittar dörren i tiden och återvänder,.om så, skulle vara kul att träffas.
    Ha det Star Rover.

    SvaraRadera
  136. Vil blot sige tak til dig fordi du har delt så generøst ud af det sig. Det har været og er en gave at kunne følge dig. Ønsker dig alverdens lykke i dit næste univers <3

    SvaraRadera
  137. Har idag läst en artikel i Aftonbladet där Du tar politisk ställning och gör reklam för Din bok. Mycket glädjande att Du orkar med detta trots allt. Jag läser mellan raderna och hoppas att Du blivit bättre till hälsan.

    Erik i Bollnäs

    SvaraRadera
  138. Laste dina asikter i Aftonbladet idag. Du ar sa javla negativ om Sverige att det ar bast att du dor snabbt. Ingen kommer att sakna dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många som kommer att sakna Kristian. Jag är en av dem.

      Artikeln i Aftonbladet idag är otroligt bra skriven.

      Jag tror inte att du menar det du skriver Anonym, för det är otroligt lågt gjort av dej.

      All kärlek till Kristian.

      // Helena

      Radera
    2. Det är mycket möjligt att det kan tyckas vara negativt, men tyvärr så är det bara alltför sant.
      Bra artikel, Kristian! Härligt att du fortfarande orkar ryta till om sakernas tillstånd.

      Suzanne

      Radera
    3. Jag förstår inte hur du kan skriva så, "det är bäst att du dör snabbt".

      Det är en jättebra artikel Kristian har skrivit.

      Om du har läst Kristins blogg då vet du att det är många som kommer att sakna Kristian. Jag är en av dem.

      Jag hoppas att Kristian skall leva länge till och jag ber om mirakel varje dag.

      All styrka och kärlek till dig Kristian. N.B

      Radera
    4. Jag önskar Dig mer kärlek i Ditt liv och ödmjukhet i Ditt hjärta. Frid.

      Radera
    5. Näthat känns väldigt mycket ute.
      Kärlek till dig du okände hatare

      Radera
  139. Tack för din artikel dagens datum. Du har så rätt, så rätt. Du är ung, du är stark ge inte upp. Jag vet att vi är många som har dig med i våra tankar. Kram sänder jag dig

    SvaraRadera
  140. Vackra ord, önskar att jag också kunde se döden så... Har sån Dödsångest själv i min sjukdom som äter upp mig och mina muskler, rädsla för att inte veta vad som kommer hända med min familj, mina vänner mfl...
    Dina ord är starka och ger mig hopp på ett konstigt sätt... Kram Napapon

    SvaraRadera
  141. Fick för några dagar sedan reda på att jag har en tumör i magsäcken.Eftersom jag misstänkt att det varit så ett tag, har jag sökt mycket info på nätet. Din blogg har jag följt ett par veckor. Din berättelse ger styrka och tröst. Jag är inte rädd för döden, men känner en mycket stor sorg över hur mina två tonårspojkar ska ta det.
    Hur är det att bli vuxen utan sin mamma?
    Kram på dej, Kristian:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som förälder är det jättejobbigt att berätta för sina barn att man kanske inte kommer att finnas där när dem behöver en. Jag vet hur du känner det. För några år sedan upptäckte jag en knöl i bröstet. Det tog ca två veckor tills jag fick tid för mammografi. Det var jobbiga dagar då jag tänkte mycket på döden och mina två barn och deras framtid. Under denna tid försökte jag planera för deras framtid så att dem skulle klara sig om jag skulle gå bort. Jag berättade inget för dem eller andra i min omgivning utan det var bara min man som visste om det. Nu hade jag turen att det inte var bröstcancer utan en godartad cysta. Jag berättade för mina barn och anhöriga efter det att jag fick det positiva beskedet. Jag var/är inte heller rädd för döden utan det jobbiga är att lämna barnen i stycket.

      Jag hoppas att det skall gå bra för dig och att du skall leva länge länge till så att du får vara med dina tonårspojkar och följa dem i livet och vara med när dem möter kärleken, bildar familj, stöta dem i motgång och glädjas med dem när det går bra för dem.
      Det är varje förälders önskan att vara där för sina barn. Kram till dig, Kristian och alla andra som befinner sig i eran situation. N.B

      Radera
  142. Cancer kan botas:

    http://gerson.org

    http://kriscarr.com/products/crazy-sexy-cancer/

    http://www.forksoverknives.com/

    Bok: "Super Immunity: The Essential Nutrition Guide for Boosting Your Body's Defenses to Live Longer, Stronger, and Disease Free", Joel Fuhrman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är du helt blåst eller???!! Va fan gör du i denna blogg om du inte fattat att Kristian INTE VILL HA SÅDANA IDIOTISKA RÅD???!! Försvinn härifrån!!

      Lollo i Uppsala

      Radera
    2. Det kan ju vara så att personen som gav råd inte har läst tidigare blogginlägg..?
      Den tonen du anger i din kommentar tycker jag inte är värdig den blogg som vi alla är inne på just nu.

      Radera
  143. Tack för din artikel och för att du delar med dig av dina tankar.

    Min pappa gick bort ung i cancer förra året och vi står varandra väldigt nära. Ja står- han är fortfarande väldigt närvarande. Redan dagar efter han lämnade sin kropp, pratade jag med honom i en dröm/dvala. Eller egentligen sa vi inget till varandra, jag såg honom inte heller, utan energin talade åt oss. Han var exalterad och glad, så som han brukade vara när något oväntat och härligt hade hänt. Han hade det bra. Hela konversationen utan tal, endast energi. Och jag kan fortfarande känna hans energi vid tillfällen.

    Jag känner igen mig i det du skriver, de liknelser du gör om närvaro. Förstår att ovan låter flummigt, kanske ska förtydliga jag är ingen hipster-tant som gillar rökelse, utan en vanlig tjej i din ålder som också flyttat från landet till stan.

    Tack för att du påminner mig om vad som är vikitgt.

    SvaraRadera
  144. Än en gång - tack Kristian. Jag har förstått att du inte orkar med alla goda råd just nu, men jag vill gärna tipsa om verkligt intressant läsning som fått mig att inse meningen med livet. Böckerna om livet mellan liven, bla Ljusfolket av Benny Rosenqvist och även Själarnas resa, Michael Newton. Vi kommer nog alla att bli förvånade när vår tid på jorden är slut, för den här gången. Kram /Carina

    SvaraRadera
  145. Till cancer kan botas 11:26.
    Förstår att du inte läst Kristians blogg tidigare Men han har klart sagt ifrån att han ej vill ha några tips och råd. Läs gärna tidigare inlägg så fårstår du!

    Kram Kristian du är bäst!

    SvaraRadera
  146. Det gör ont att läsa om sjukdom och lidande som drabbar
    unga personer som skall bära framtiden på sina axlar ,inte frätas sönder av smärta och frågor som inte får svar.Du starka sköra Kristian lev och dela dina tankar med oss alla.

    Lillemor

    SvaraRadera
  147. Jag har aldrig skrivit förut men nu känner jag att jag måste. Jag har sällan, om ens någonsin, blivit så berörd av några skrivna ord såsom utav dina Kristian.
    Tack för att du visar att livet är så mycket större än det man tror, tack för att du öppnar våra ögon för kärleken i världen. Tack för allt, Kristian, du är en hjälte och jag önskar dig allt gott i nästa steg.
    Med all kärleks och djupaste respekt/
    Felicia Skullman

    SvaraRadera
  148. Jag skriver, suddar, skriver och suddar igen.
    Hur får jag ner i ord hur berörd jag blir av dina starka ord?
    Jag kan inte, jag har inga ord för hur mycket du får mig att känna.
    Livet är så orättvist, men jag vet att något bättre väntar på dig.
    Med all kärlek,
    Oda

    SvaraRadera
  149. Läste din artikel så bra skrivet.Du behövs ❤.

    SvaraRadera
  150. Hej Kristian. Du skriver i Aftonbladet idag och kritiserar dem som satsar på den individuella karriären.
    Du får ursäkta mig men vad är det som gör att Du gör sådana försök att sticka ut om det inte är för den individuella karriären. Många i kollektivet kan skriva och formulera sig bra och många kan också hantera instrument och skriva låtar. När jag läser bloggen så beklagar jag sjukdomen men tycker också att Du tar stor plats eftersom många andra unga människor är sjuka och har det svårt men i tysthet till skillnad från Dig som visar upp ett jätteego och har ett stort behov av att sätta avtryck för framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är du dum eller....

      Radera
    2. Måste man vara tyst bara för att man är mycket sjuk?? Har man inte rätt till en åsikt??

      Radera
    3. Det är lika nödvändigt för Kristian att skriva som för dig, Anonym 13:50,att andas.

      Det handlar inte om jätteego eller ett stort behov av att sätta avtryck för framtiden utan om nöden/driften att SKAPA.

      Det står dig fritt att uppskatta Kristians skapande eller inte. Smaksak.

      Själv känner jag tacksamhet att få ta del av Kristans upplysningar, hans drömmar, tankar och känslor.
      Har du hört ordet litteratur? Poesi?
      /r

      Radera
    4. Den platsen han tar känns viktig trots hans tragiska öde sprider han kärlek det han skriver känns så äkta på riktigt, jag älskar att läsa hans ord.

      Det du skrev 'anonyma' gjorde mig nedstämd ock förundrad varför du ens skrev./IZZA.

      Radera
    5. Detta var nog det mest snåla och missunnsamma jag läst!
      Kristian skriver uppenbarligen om saker som berör många - med största sannolikhet även andra unga med svår sjukdom.
      Ditt inlägg vittnar bara om avundsjuka. Ger mig den på att du "anonym 13:50" är en misslyckad skribent/musiker som inte kan unna en dödsjuk människa framgång.
      //Helena på Åsen

      Radera
    6. Det är mycket starkt av Kristian att skriva om sin sjukdom. Det finns många som har drabbats av samma öde som Kristian. Det förstår man genom alla kommentarer i hans blogg. Den jävla sjukdommen drabbar både gamla och unga. Det är inte alla som kan eller orkar berätta. Genom Kristians bloggande blir det lättare för oss utanför att förstå vad dem drabbade går igenom. All styrka och heder åt Kristian. N.B

      Radera
  151. Fine Kristian! Du berör verkligen!

    SvaraRadera
  152. Fantastiskt skrivet i Aftonbladet. Kram på dig ♡ Karin

    SvaraRadera
  153. Kristian lyssna på den fantastiska acapella gruppen The Real Group - Are You Coming to Me - Words
    Kram

    SvaraRadera
  154. Är det inte så att svaren kommer då man slutar söka efter dom, om man vill ha dom?

    SvaraRadera
  155. Fantastisk krönika!
    Kram, Karin

    SvaraRadera
  156. Bra skrivet Kristian - precis som manga tanker med dig: http://www.aftonbladet.se/debatt/article16207536.ab

    Kram,

    L

    SvaraRadera